Energiförlusten genom byggnadernas väggar, trossbottnar och vindsbjälklag blir mindre ju bättre isolerade de är, och ju tätare husets stomme är.

I småhus och radhus med stor takyta i förhållande till byggnadsvolymen avgår 8–18 % av värmen ut genom vindsbjälklaget. Därför är tilläggsisolering av vindsbjälklaget oftast det lönsammaste sättet att förbättra stommens energieffektivitet. I vissa fall har förbrukningen av värmeenergi halverats genom tilläggsisolering av taket. I flervåningshus avgår 4–6 % av värmeenergin genom vindsbjälklaget. Därför är tilläggsisolering oftast lönsamt bara om vindsbjälklaget måste renoveras av andra skäl. Om huset har ett fritt vindsutrymme där den nya isoleringen lätt kan blåsas över den gamla, är tilläggsisolering oftast lönsam.

Den totala isoleringstjockleken i vindsbjälklaget bör vara ungefär 500 mm. Tilläggsisoleringen bör göras med samma eller liknande material som den ursprungliga isoleringen. Det är till exempel inte lämpligt att lägga mineralull över gammal kutterspånsisolering.

I småhus avgår 13–19 % av värmeenergin genom väggarna, i radhus 12–15 % och i flervåningshus 13–17 %. Tilläggsisolering av ytterväggarna är dock ganska dyrt och bör därför göras i samband med andra fasadreparationer. Lufttätheten i trähus och timmerhus kan förbättras genom att byta ut fuktspärrspappren. Drag ökar känslan av kyla. I trähus ska isoleringen glesna i riktning mot ytterväggen. Luftläckage kan ofta uppstå i anslutningarna mellan fönster och väggar.

I småhus avgår 7–10 % av värmeenergin genom bottenbjälklaget, i radhus 10–15 % och i flervåningshus 5–6 %. Ett ventilerat bottenbjälklag kan tilläggsisoleras underifrån, ifall konstruktionens fukttekniska funktion och ventilation säkerställs.

Luftläckage och värmeförluster kan lättare upptäckas genom fotografering med värmekamera. Utformningen av tilläggsisolering bör alltid göras av professionella projektörer, för att undvika fuktproblem.